Skrivet den 3/2-08 ca 02.00

februari 4, 2008

Det var en lärorik kväll ikväll, detta bör understrykas. Jag vet inte riktigt vad som var felet med mig men säkert är att min utstyrsel (eller min person) och lokalen jag vistades i inte var kompatibla. Låt mig berätta mer ingående vad som hände.

Jag var bjuden på en fest som en polares systrar hade, och då jag inte var upplagd för riktigt partajande dröjde jag in i det sista för att lämna mitt hem. Jag hällde en mycket liten andel whisky i en flaska (som sedan visade sig endast räcka till ett glas) och begav bort mot festen. Väl där träffade jag på känt och okänt folk och satte mig ner för att prata strunt och allvar med de som jag kände. Efter en kort stund mobiliserade de flesta sig bort från lokalen, in till mer organiserade diskotek. Min umgängeskrets hade svårt att bestämma sig var vi skulle landa men efter en förlorad omröstning hamnade jag och dem på ett ställe som heter Grace, och ligger i stadskärnan i Växjö.

Jag betalade de avsevärt dyra 100 kronorna som inträdet kostar (tänk på att inträdet kostar mer än vad en städerska eller likvärdig arbetare får ut i handen efter en arbetad timme), fick en stämpel på höger handled och gick in till stället. Regelrätt hängde jag av mig vinterjackan och begav mig in mot dansgolvet för att se om jag träffade på fler kända ansikten och, om tillfället gav sig, kunde dricka en öl och njuta av den stillsamma kvällen. Jag hade varit inne på stället mellan 25-35 sekunder innan jag blev stoppad av en vakt som med en rak och sansad ton sa till mig: ”Du måste ta av dig ytterkläderna och kepsen.” Oförstående och rent utav chockad av situationen granskade jag min utstyrsel och kunde visserligen hitta en gubbkeps på mitt rakade huvud men inga ytterkläder. Förutom mina underkläder och ett par halvbaggiga jeans, hade jag på mig ett par Adidas Superstars, en rutig skjorta, en svart kavaj och en svartvit Palestinasjal. Jag försökte att inte låta dum när jag frågade vakten: ”Vad menar du med ytterkläder?” – jag hade ju hängt av mig vinterjackan. Vakten började bli irriterad och upprepade att jag var tvungen att ta av mig ytterkläderna för att få vara inne på Grace, som för övrigt spelade en kommersiell variant av techno på det stora dansgolvet. Jag blev själv irriterad då, när jag såg mig omkring, såg en massa folk med kavaj (men utan Palestinasjal) som inte blev tillsagda för sina kläder. Eftersom jag inte klär av mig på beställning valde jag att hämta ut min jacka och lämna stället. Då mitt sällskap stannade kvar på diskoteket, blev det en kall och ensam promenad hem till Vintervägen för min del. För Grace blev det en lönsam affär; jag var inne i mindre än en minut och betalade fullpris (i skrivande stund är stämpeln på min handled fortfarande fuktig).

Som utbytesstudent i Managua brukade jag kommentera de djupa samhällsklyftorna, i det en gång socialistiska landet, genom att säga att skillnaderna mellan Nicaragua och Sverige är att det i förstnämnda landet är en omöjlighet att den övre medelklassen delar samma nöjeslokal som folk från arbetarklassen. Detta är delvis sant, men min jämförelse visar på ett orättfärdigt förskönande av det industrialiserade samhället. I ett industrialiserat land som Sverige kan skillnaderna ses även inom klasserna; du behöver inte tillhöra en lägre ekonomisk samhällsklass för att bli nedvärderad, det räcker med att du väljer fel utstyrsel och identifierar dig med fel värderingar. De normer som befäster samhällets struktur kanske är ännu starkare här än i de länder som vi associerar med trångsynthet och auktoritarism. Skillnaden är att inramningen för hur man får och inte får vara är tydligare i auktoritära stater eftersom normen där är explicit. Här internaliserar vi de dominanta klassernas ideologi och gör den till vår egen, och i vår tro att vi är fria förstärker och reproducerar vi den rådande normen. Den som bryter normen riskerar repressalier i form av utanförskap. Kvällens incident är ett exempel på detta.

Jag bör slutligen tillägga att en liknande incident inträffade för ett par år sedan i Montevideo. Skillnaden ligger i att hela vårt sällskap lämnade diskoteket den gången. Detta gjorde att krogpersonalen blev synligt nervösa när de såg ca tio personer lämna deras sylta.

Det var onekligen en lärorik kväll ikväll.

Ett svar till “Skrivet den 3/2-08 ca 02.00”

  1. Täcket sade

    Nu förstår jag varför Manuel var så mån om att jag va tvungen att ha på mig en ren o ohålig t-shirt när jag var ute i Lima. Galet att folk inte kan genomskåda sånt…

Lämna ett svar